Startar du en måste du höra av dig till mig, för det känns som en av de mest sympatiska idéerna på länge. Man shoppar lokalt tillsammans. Både för att ha kul och för att stötta en lokal entreprenör.

Cashmob låter ganska likt flashmob, och det stämmer. Idéen föddes som en reaktion på förra årets flashmobtrend där man samlade stora grupper av människor på samma plats genom att information om mötesplatsen snabbt spreds på nätet. Tyvärr ledde även fredliga flashmobbar till problem för företagare när ljusskygga element använde folkmassan som skydd för att stjäla eller vandalisera.

Cashmobben är helt fredlig och går ut på många spenderar pengar på samma ställe samtidigt. De som deltar åtar sig att spendera minst 20 dollar och med twitter och andra sociala media drar man ihop så många som möjligt. Det låter inte så revolutionerande men finessen är att man gör det hos fristående entreprenör för att stötta det lokala näringslivet. Cashmobbarna har dragit in hos lokala järnhandlare, nedläggningshotade matvarubutiker, hantverkare och konstnärer. De som deltar beskriver att de upptäcker nya affärer i sin hemstad, och träffar nya människor. Och så får man ju shoppa lite med gott samvete också.

Den amerikanska advokaten Andrew Samtoy organiserade den första sammankomsten 16 november 2011.  Idag finns det 82 cashmobs i olika städer I USA och Canada registrerade på rörelsens mer eller mindre officiella blogg www.cash-mobs.com.

Rörelsen har till och med hamnat på CNN.com, som ett exempel på hur man kan påverka sitt lokala näringsliv på den allra lägsta nivån, och få en kul shoppingkväll på köpet. Deltagarna måste dessutom avsluta med att gå ut och dricka ett glas. Säkert en bonus för ytterligare en lokal entreprenör.

24 mars är det National Cash Mob-dagen i USA. Hinner någon organisera en cashmob i Sverige innan dess? Följ utvecklingen på twitter under #cashmob.

Sveriges småföretagare borde uppmuntra Reinfeldt. I en ny undersökning menar mer än en fjärdedel av Sveriges småföretagare att de kommer att arbeta efter 65. Men frågan är om det bakom den glädjande siffran döljer sig ett problem som många diskuterat men ingen funnit någon lösning på.

Sverige har nämligen redan Europas äldsta företagare. Och det beror inte bara på att man älskar att arbeta utan också på att många generationsskiften skjutits upp i brist på alternativ.

Enligt en utredning om generationsskiften från Nutek fanns det 2004 46000 företag där företagsledaren är var 50 år och ägde över 50 procent av företagen. 215 000 var anställda i dessa företag.

Dessa företagare måste oftast lägga ned företaget för att gå i pension, eftersom det är väldigt svårt att ta över ett företag i Sverige. Inte ens om barnen än intresserade går det alltid att lösa, eftersom man även i ett sådant läge kan behöva kompensera de barn som inte vill ta över.

Det saknas helt enkelt kapital för att köpa företag. Och den finansiella krisen har inte gjort det lättare. Förslag finns om skatterabatt eller olika stödlån om man återinvesterar i onoterade bolag, eller ökade möjligheter för Almi att låna ut till företagsköp. Men inga åtgärder har skett sedan 2004 när Nutek utredde problemet på statens uppdrag.

Det är dags för åtgärder, och det snabbt. På kort sikt får företagare som fortsätter arbeta kanske lite bättre pension, men på längre sikt hotas hundratusentals svenska jobb.

När jag i oktober var på EU:s småföretagarvecka i Bryssel så handlade diskussionen om hur viktigt det är att som entreprenör kunna starta om. Det måste bli enklare och snabbare att göra konkurs helt enkelt. Och EU har en poäng. För finns det livskraftiga resurser eller idéer i ett företag, så finns de kvar även efter en konkurs.

För många är det en personlig tragedi. Men det behöver ju inte betyda att företagets affärsidé är felaktig i grunden. Många framgångrika bolag föds faktiskt inte förrän uthålliga entreprenörer startar om med en uppdaterad affärsidé  för den andra eller kanske tredje gången. Andra föds när en ny entreprenör tar över hela eller delar av ett konkursbo.

Ett effektivt och tydligt system för konkurser gör det lättare att sortera fram vilka dessa intressanta resurser är och se om någon är intresserad av att betala för dem. Bra konkursregler gör också att den entreprenör som en gång misslyckats kan få en ärlig chans att försöka igen. En framgångsfaktor för företagare är nämligen just att man varit företagare tidigare, även om det inte gick så bra första gången.

Nu satsar EU på kampanjer och information för att motverka det stigma det innebär att gå igenom en konkurs. Och det behövs. Höstens följetong om Saab har visat att konkurs fortfarande är svenskt närings-livs fulaste ord.

Varför? Man skjuter på Saabs konkurs några månader. Innebär det  att företaget hinner bli livskraftigare, eller att underleverantörerna får fler av sina skulder betalda? Med stor sannolikhet inte. I stället blir priset för Saabs stolthet bara högre. För fordringsägare som får vänta ännu längre på de eventuella pengarna, för de anställda som lever i fortsatt ovisshet, och för skattebetalarna, som nu i två omgångar fått ta över Saabs lönekostnader.

Kanske kunde det i stället gått som för Onoff? Redan efter någon månad var stora delar av verksamheten såld till konkurrenterna, lagret realiserat och man började betala av på skulderna. En stor del av verksamheten finns alltså kvar, men under Experts logga. Där butiker lades ned finns mer plats för konkurrenterna.

Från total osäkerhet till möjligheter för konkurrenter och nya entreprenörer. Undrar vad en konkurs för Saab hade lett till. Undrar om vi någonsin får veta?

PS. Själv ser jag fram emot att i slutet av november få en andra chans att visa fram Sveriges intressantaste och framgångsrikaste entreprenörer på Nya Affärer-dagen, som i
år går under namnet Älska Osäkerhet.

E-bokföring är ingen nyhet. Speedledger, som jag testat i Molnskolan här på Nya Affärer, har funnits lika länge som jag drivit eget. Men det är först med snabba och tillförlitliga internetuppkopplingar som e-bokföring håller på att slå igenom. Ändå har Speedledger bara 30 000 kunder bland företag och föreningar  i Sverige. Men med tanke på hur lite innovation inom användarvänlighet som många av de stora gamla konkurrenterna bjuder på så blir jag inte förvånad om den siffran kommer att mångdubblas inom en snar framtid.

För  än så länge är konkurrensen obefintlig. För den som vill ha bankkoppling med sin bokföring är det Speedledgers lösning som gäller, den erbjuds av Danske Bank, Handelsbanken, Landshypotek, Länsförsäkringar, Nordea, SEB, Sparbanken Syd, Sparbanken Öresund, Swedbank och Sparbankerna. Så fort vi får möjlighet ska vi testa alternativa bokföringstjänster i molnet, som till exempel Fortnox. Det är uppenbart att det funnits för få aktörer som ger ut bokföringsprogram. Annars skulle innovationer kommit tätare och jag, och många företagare med mig, skulle ha sluppit sitta med 1900-talsteknik som gör den tråkiga bokföringen ännu tristare. Det bästa som kan hända på marknaden just nu är att fler aktörer kommer in i matchen. Det skulle också kunna bidra till att priserna går ner till vettigare nivåer på de bokföringsprogram och tjänster vars namn föregås av ett revolutionerande litet “e”.

Läs också: Molnskolan 3: E-bokföring

Alla serieföretagare vet att affärsidéer har en tendens att uppstå lite som de vill. De ärvs, de kommer till en mitt i natten och de uppstår i kundernas behov. Långt ifrån alla idéer passar in i företagsbeskrivningen. Men det finns inga lagar mot spretiga företag och tur är väl det. Hur hade det annars gått för killen med sju firmor som Nyföretagarcentrums rådgivare Birgit Båvner berättade om i artikeln om bolagsformer för multiföretagare.

Hur hade världen sett ut utan företag som Carlssons El & Jakt, som insprängt i sin elaffär i Kungshamn enligt egen utsago har “ett eldorado för den jaktintresserade”. Flera journalister tipsade mig om Himalaya Kött & Video i Stockholm och Hemse Krut och pappershandel på Gotland. Men min absoluta favorit, bland multiföretagarna, är ändå Stenåsens Kött & Svets. Precis som grundaren Ingemar Häljestam sa när jag intervjuade honom. Vem behöver marknadsföring, med ett sånt namn?

Nya Affärers läsare med intresse för entreprenörskap vill nätverka även på Linkedin. Det visar det stora intresset för vårt nätverks etablering på Linked In. Det fortsätter att strömma in medlemmar trots att vår artikel om introduktionen halkat ned från de högsta positionerna på sidan.  Gå med du också, snart närmar vi oss 100 medlemmar, och då väntar en liten överraskning för medlemmarna.

Nu är det dags att använda nätverket. Eftersom vår grupp är öppen är det fritt fram att bjuda in medlemmar och starta diskussioner, ställa frågor eller dela med sig av tips och länkar.

Här finns med idéer om vad man kan använda Linkedin från deras egen kanal på Youtube

Kanske också dags att se över ditt CV på Linkedin? Här är några tips från en headhunter. Men de kan säkert vara lika användbara för den som vill attrahera en riskkapitalist.

http://larscarlen.com/headhunterns-tips-for-ett-bra-cv-pa-linkedin/

Är du inte med kan du anmäla dig här.

Vi ses på Linked In!

Meningen är att webbplatsen ska bli smartare och lättare att hitta på. Förhoppningsvis lite snyggare också.

Men bakom kulisserna har det också hänt en del. Sedan någon månad har jag tagit över som redaktör efter Mikael Zachrisson. Och idag drar vi igång första omgången av vårt spännande mentorsprogram i samarbete med IFL på Handelshögskolan i Stockholm.

Och så börjar jag blogga då. I denna lilla redaktionsblogg hoppas jag kunna ge er en bild av hur det går till bakom kulisserna på Nya Affärer, men också tankar och åsikter om vad som pågår bland Sveriges entreprenörer. Jag ser fram emot att möta läsare och nätverksmedlemmar här och ute på olika evenemang och reportage. Hör gärna av er!

Om igen: Välkomna!

Han skriver bland annat att det finns en missuppfattning hos många politiker att entreprenörskap skulle kunna bidra till att skapa mer jobb och därmed ekonomisk tillväxt.

“Vill man skapa massor av arbetsplatser ska man grunda en snabbmatsrestaurang och inte ett företag inom bioteknologi,” säger han.
Politikernas orealistiska förväntningar att entreprenörerna ska skapa jobb leder till besvikelse, eftersom de inte kommer att göra det.
“Jag har ännu aldrig mött en entreprenör som vill anställa någon. Entreprenörer vill många olika saker, men de säger inte att de vill ha 200 anställda. Politikerna och entreprenörerna vill inte samma sak.”

Efter ett år med Nya Affärer kan jag inte annat än hålla med. Monica Lindstedt skrev här tidigare att det är tjänsteföretagen som står för jobbtillväxten, “Miljöinvesteringar löser inte sysselsättningen”, vilket inte direkt är den bilden Maud Olofsson ger av sina satsningar på svensk miljöteknik.

Alla de mest intressanta bolagen, de mest innovativa, som skapats i Sverige har med ytterst få undantag bidragit till nya jobb. En überhajpad succéer som Spotify har idag 250 anställda, Finans- och e-handelsbolaget Klarna har 400 anställda, men då jobbar väldigt många inom kundtjänst, så det bolaget får verkligen ses som ett undantag.

I stället är det tjänstesektorn som står för jobbtillväxten. Privatiserade sjukhus. Hemnära tjänster, som sådana som Monica Lindstedt grundat. Nischade företagstjänster.

Med det menar jag naturligtvis inte att teknikbaserade nya företag inte skulle bidra till tillväxten. Det gör de i allra högsta grad. Men kanske inte genom att direkt skapa arbetstillfällen, verkligheten är lite mer komplex än så.

Som Carsrud skriver så är entreprenörernas drivkraft ett, medan en stats eller regerings önskemål är något annat. De flesta entreprenörer drivs av en övertygelse, att förverkliga en dröm. Regeringen vill kanske mest av allt ha arbetstillfällen, för det ger bra PR och i sin tur röster. Men troligen också mer luddiga saker som ökad kompetensnivå i samhället, ökad trivsel, nöjdhet. Och jag är rätt övertygad om att det är inom de områdena som de tekniskt lagda entreprenörerna bidrar mest. Deras idéer och innovationer bidrar till att höja kunskapsnivåerna, vilket mer lite tur på sikt bidrar till ekonomisk och jobbtillväxt. Det svenska telekomundret hade till exempel aldrig inträffat om inte det varit för ett antal entreprenörer, eller intraprenörer, på Ericsson och Televerket på 60- och 70-talen. Men effekterna av de satsningarna syntes inte då, utan långt senare när Ericsson blev en världledande inom området och vi fick begrepp som “mobile valley”.

Tekniken och kunskapen sipprar långsamt ut i samhället. Mycket börjar som galna idéer av entreprenörer och slutar som etablerade rutiner på storbolagen. Ta e-handeln som exempel. För tio år sedan var det vildhjärnor med storstilade planer som stod för innovationen, idag är e-handeln en viktig och naturlig del av många storbolag, som H&M, Ellos, Stadium och Clas Olhson. Eller allt annat som vi nätentusiaster yrade om under de galna dotdomdagarna i slutet på 90-talet.

Men man ska inte tro att världen är så enkel. När vi idag sätter vårt hopp till en uppsjö av svenska startups inom till exempel  miljöteknik, vindkraft eller andra nya energiteknologier, mobilteknik, så kanske de i idag inte ger några stora mängder jobb. Men kanske, med lite tur och rätt personer på rätt platser vid rätt tid kan vi träffa rätt, någon satsning kanske blir en världssuccé, eller något område växer fram och blir ett nytt kluster.

Svensk mobilteknik, idag konkretiserat som byggande av appar för Iphone och andra mobila apparater, är ett sådant. Här har Sverige ett ypperligt läge att bli ledande, med all den kunskap vi har. Kanske går det av bara farten, av hajpen kring Iphone och Ipaden, kanske kräver det lite handpåläggning från våra bidragsgivande myndigheter. Men det skulle inte förvåna mig om det som små nystartade app-byråer idag erbjuder snart blir en standardprodukt från alla de stora konsulthusen.

Så självklart ska vi ge stöd åt nya teknikbolag och nya tekniska entreprenörer. Men vi ska inte förvänta oss att det resulterar i en massa nya jobb, framför allt inte nu idag, eller ens de närmaste få åren.

Framför allt måste myndigheter och forskningsvärlden lägga mer tid på att försöka förstå sambanden mellan entreprenörers drivkraft, statliga forskningspengar, högskolekluster och hela den infrastruktur som finns och saknas kring entreprenörer.

VAD TYCKER DU? Har jag rätt eller är jag ute och cyklar? Säg emot mig i kommentatorsfältet nedan.

Efter en lång vinter och vår av planerande öppnade sajten Nyaaffarer.se den 4 juni i våras. Först ut var bland annat en intervju med Rebtel- och Sendit-grundaren Hjalmar Winbladh. Han berättade öppenhjärtigt om sina misstag med Rebtel, att han rekryterat en för senior ledningsgrupp till ett för ungt bolag, men lyfte också lite på locket om sin nya satsning på crowdsourcad musik.
Förläggaren, författaren och entreprenören Tobias Nielsén presenterade 10 myter om entreprenörskap och vi lottade ut hans nya bok.
Anton Johansson debuterade som krönikör och skrev om den omöjliga perfektionismen.
Forskaren Tommy Larsson Segerlind slog hål på myten om den ensamme entreprenören som gör allt själv, och Sanna Stefansson listade 9 bra appar för den mobila småföretagaren.

Vi lanserade ett unikt mentorsprogram för entreprenörer med en rad tunga namn som går in som mentorer för entreprenörer som vill ta nästa steg i sin utveckling.

Vid halvårsskiftet förändrades sjukförsäkringsreglerna för egenföretagare, vilket fick många att gå i taket. Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson kallade den nya lagen oanständig.
I Lund jobbade man med att ge gamla patent nytt liv i nya bolag, en av de som hakat på det var Ants Maran. Svenska bloggportalen Bloglovin gjorde succé i USA. Under sommaren publicerade vi även en uppskattad marknadsföringsskola i tre delar.

Under valrörelsen intervjuade vi partiledare och ledande företrädare för riksdagspartierna om deras syn på entreprenörskap och småföretagande. Vänsterns Lars Ohly ville ha bort sjuklöneansvaret för småföretagare, socialdemokraternas Luciano Astudillo ville ha riskkapitalavdrag (som trots allmänt stöd ändå inte blir verklighet), och miljöpartiets Maria Wetterstrand gick till hårt angrepp på de näringslivsfrånvända universiteten.
Näringsministerna Maud Olofsson försvarade sjukförsäkringsreglerna med att “de flesta ändå inte utnyttjar dem”. Folkpartiets Carl B Hamilton ville ha fler rika som kan stödja nya företag, medan moderaternas Tomas Tobé iklädde sig statsmannarollen och försvarade LAS. Kd:s Göran Hägglund ville bli bättre på att lyssna på entreprenörna.  Alla politikerintevjuer filmades.

Företagsförbundets Camilla Littorin ville hursomhelst hellre se sänkta skatter rakt över än Rut- och rot-avdrag.

En solig septemberdag bjöd vi småföretagare och entreprenörer på golf ute på Lindö Golf, norr om Stockholm. Även om undertecknad fortfarande inte begriper ett dyft av denna nya folksport, så var det andra som gjorde det.

I oktober inledde vi nomineringarna till vårt stora entreprenörspris. Hemfrids grundare, tillika Företagarnas nya vice ordförande Monica Lindstedt började skriva krönikor hos oss. Hon menar bland annat att staten fortfarande diskriminerar tjänsteföretag, och tipsade om var varje företagare kan lära sig av socialdemokratins kris.

Vi började med en daglig nyhetssammanfattning, Entreprenörskollen, för att samla upp det viktigaste som händer i entreprenörssverige. Exportprojektet Kosmopolit konstaterade att svensk export skulle öka med miljarder om vi fick fler utlandsfödda.
Näringsdepartementet fick i uppgift att ta fram en innovationsstrategi för Sverige, vilket vi pinsamt nog verkar vara sist i Europa med.

Bloggaren Isabella Löwengrip, mer känd som Blondinbella, berättade om hur hon byggt upp sina fem bolag, varför hon pluggar entreprenörskap i Schweiz, och delade med sig av några goda råd till andra unga entreprenörer. Dagarna efter vår intervju fyllde hon 20 år.

Nya Affärers systertidning hyllade årets Superföretag, och vi intervjuade några av framgångsföretagarna, bland andra Pyra Haglund, Stureplanskliniken och Per Nordling från Medius AB. Riskkapitalisten, draknästetkändisen och entreprenören Douglas Roos delade med sig av sina tips.

Saeid Esmaeilzadeh och Ashkan Pouya från Serendipity Innovations debuterade som krönikörer och skrev om behovet att våga ompröva sin affäridé, om och om igen. App-trenden höll i sig så vi tipsade om 7 nya bra appar för företagare.

1 november avskaffades revisionsplikten för småföretag, men alla slipper inte revisorn i alla fall. Anna Caracolias, vd på Adimo, berättade om hur man som småföretagare marknadsför sig smart när man går på konferens.

Thomas och Peter Ek, som jobbat i trettio år med sitt bolag OBH Nordica, vann Stockholmsfinalen oi tävlingen Entrepreneur of the Year. Vi fick några tips från en lycklig vinnare.
Finlandssvensken Peter Vesterbacka är en av hjärnorna bakom spelsuccén Angry Birds, som så gott som alla Iphoneägare har fastnat i. Vi träffade honom och fick några tankar om hur man bygger en succé i spelvärlden. Vi berättade också hur man kan använda bloggare för att marknadsföra sina produkter.
Tv-kändisen Charlie Söderberg berättade om sin brokiga bakgrund och delade med sig av några goda råd.
Företagslegendaren Anders Wall berättade om sitt största misslyckande – den havererade Volvoaffären. LO-chefen Wanja Lundby-Wedin efterlyste mer riskkapital till småföretag, och erkände att LO behöver “återkomma” till hur man ska ställa sig till att folk byter mellan att vara anställda och driva eget.

Den 2 december arrangerade vi En dag för Entreprenörer på Astoria i Stockholm och delade ut vårt nya entreprenörspris. 12 olika entreprenörer, kapitalister, politiker och myndighetspersoner var nominerade i fyra olika kategorier. På scen intervjuades bland andra Q-Meds grundare Bengt Ågerup, Middagsfrids Kicki Theander och Lesley Pennington från Bemz. Jag har tidigare skrivit lite om mina reflektioner från den dagen här. Många uppskattade i alla fall mixen av ungd och gammalt, entreprenörer, kapitalister, myndighetsfolk och politiker. Och vinnarna av priserna var naturligtvis mycket glada.

I december avslöjade vi att en av Sverige stora entreprenörsframgångar de senaste åren, Spotify, har problem. Flera stora klassiska skivbolag hotar att hoppas av tjänsten. Vi intervjuade Nikolaj Nyholm, en serieentreprenör som “bytt sida” och blivit riskkapitalist i Köpenhamn, men som hyllar Malmö, Stockholm – och Helsingfors.

Vi lanserade två nya bloggar med entreprenörs som själva skriver om sina resor mot framgång: Heidi Harman som driver Runalong, och Ludwig Jonsson och Adrian Swartz, som nyligen startat kommunikationsbyrån Crisp & Awesome. Fredrik Lyreskog skrev om 10 vanliga misstag som många nystartade entreprenörer gör.

Till slut har vi tillsammans med UC tagit fram unik statistik över var och hur svenska entreprenörsföretag, och småföretag, växer bäst. Den första artikeln i serien listar branscherna där flest bolag växer, ett av dem är entreprenadfirman Addschakt, startad för tio år sedan av en före detta it-konsult som letade efter någon som kunde hjälpa honom gräva på sommarstugetomten. Missa inte intervjun med Joakim Eriksson här. Fler artiklar kommer.

Med detta vill jag bara tacka alla läsare och entreprenörer för ert stöd och era tips och bidrag under året som gått. Vi ser fram emot ett ännu bättre 2011.

När jag och vår “program  curator” Paula Marttila satt och jobbade med programmet för dagen så var målet lyfta fram intressanta och spännande historier från spännande entreprenörer. Därför var det väldigt roligt att höra att många uppskattat just våra gäster och deras historier.

Själv fascineras jag fortfarande över hur mycket nytt man kan lära sig, även jag som redan hade träffat de flesta fick en del ögonöppnare. Som när Kicki Theander, grundare av Middagsfrid och utsedd till Årets Entreprenör, berättade om hur svårt hon hade att få nytt jobb när hon ville bort från sin gamla bransch, managementkonsult.
“Jag tänkte jag kanske kunde bli chef, för en kliten grupp, kanske fem personer. Men inte ens de jobben fick jag”.
Idag är hon chef för 19 personer på Middagsfrid, och det växer hela tiden.
“Jag hade inte fått det jobb jag har idag om jag hade sökt det”, berättade hon.
Och detta efter att ha suttit på en av dessa så utskällda jobbcoacher för att “hitta sin grej”. Men det funkade! Det är väldigt stort, tycker jag.

Lesley Pennington, kanadensiskan som grundat Ikeasofföverdrag-butiken Bemz, berättade att hon inte tänkt sälja till USA. “Det är för mycket krångel med tullar och regler.” Ändå hörde kunde av sig och villa köpa.
“Nej, det går inte”, svarade hon, “ni får betala över 100 dollar i frakt och tull.
“Kanske det svarade amerikanerna, men låt oss avgöra vad som är för dyrt och inte”.
Idag är USA en av Bemz snabbast växande marknader.

Superentreprenören Bengt Ågerup var en annan gäst som bjöd på sköna historier. Om hur han knappt fått godkänt i franska, under löfte från läraren att han lovade att aldrig åka dit och praktisera sina bristfälliga kunskaper. Och hur han skrev avtal med lokala partner för att etablera bolaget, som alltid utformades så att partnern klarade av att leverera det första och andra året, men sedan inte det tredje året. Och därmed gav Q-Med rätt att bryta avtalet, när marknaden i landet redan var uppbyggd.
“Man får vara lite slug”, sade Bengt och berättade om värdet av det finstilta längst ned på pappret.

Victor Jacobsson, en av tre grundare av svenska e-handelssuccén Klarna, lanserade begreppet CSN-finansiering, alltså att man lever på studiemedel, men startar eget i stället.
“Det funkar ett år, sedan kolla dem.”
Men också hur vågade han och hans kollegor i bolaget var när de sökte riskkapital och fick nap från en av världens mest prestigefyllda riskkapitalbolag, Sequioa.
“Vi hade fullt upp så vi hann helt enkelt inte ringa tillbaka, men det gör inget”, berättade Victor. “Är de intresserade så slutar de inte vara det bara för att man säger något dumt eller inte ringer tillbaka direkt.”
Vi återkommer med en längre intervju med Victor och hans kollegor.

Hursomhelst: Stort tack alla ni som kom och alla ni som twittrade under seminariet. Jag har räknat ihop till 250 tweets under eftermiddagen.

Tyvärr filmade vi inte hela seminariet själva, men några andra filmade vissa delar. Här följer några exempel, har ni fler får ni gärna kommentera nedan eller skicka ett mejl.

Årets riskkapitalist

Årets Nya Affär

Årets Entreprenör